En obekväm sanning

Jaha, då har man äntligen sett Al Gores film, (stavas han så?) en obekväm sanning.
Och den var, jag vet inte.
 Man har ju hört så mycket om den, och han fick fredpriset för den.
Han stod bara och snacka om en massa statestik.
Kan ju inte påstå att han är en dålig talare, faktist raka motsattsen, han kan snacka.
Men det föll mig inte riktigt i smaken.
Mitt i filmen tog han helt plötsligt upp att hans son blivit påkörd och hamnade på sjukhus.
Det belv så uppenbart att han försökte få folket på sin sida att han gjorde det mesta för att han skulle verka som den bättre av resten. Och så klart, skämt om USA nuvarande regering.

Kanske inte blev det roligast inlägget i min historia.
Vi jobbar på som vanligt i skolan, mycket zoologi, geologi.
Gör ett arbete om kläder, hur de produceras osv, väntligt intresant.

Håller på att läsa en bok, "Världens eko" det är en antologi med olika texter kring miljön.
Vad man kan göra osv, först var den sjukt seg, men nu börjar jag bli mer och mer intreserad.
Ska försöka mig på att bli klimatsmart, vi får väl se hur det går utanför tanken.

Håll tummarna!

(Keramiken börjar imorgon och jag har idétorka, förslag?)

och kolla in min musikblogg, händer mycket där. http:utiskogen.blogg.se/musik

Kommentarer
Postat av: linn

Jag tycker den filmen var bra. Visst det där om sonen var väl inte relevant. Sen så tycker jag det är fel utav honom att säga att VI måste bättra oss när han själv utnyttjar jordens resurser till tusen (jeep, flyg osv). Men alltid bra med en film som får folk att vakna till!

(nog den seriösaste kommentaren jag skrivit någonsin)

2008-01-22 @ 19:01:05
URL: http://thelinn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0